1560-1609 Italian Annibale Carracci Locations Painter, draughtsman and printmaker, brother of (2) Agostino Carracci. Since his lifetime, he has been considered one of the greatest Italian painters of his age. His masterpiece, the ceiling (1597-1601) of the Galleria Farnese, Rome, merges a vibrant naturalism with the formal language of classicism in a grand and monumental style. Annibale was also instrumental in evolving the ideal, classical landscape and is generally credited with the invention of CARICATURE.  Related Paintings of Annibale Carracci :. | Alessandro e Taide | The Laughing Youth | Virgin with Cherries (mk05) | The bean eater | Self-Portrait |
Related Artists:
Jean-Baptiste Carpeaux
(May 11, 1827 - October 12, 1875) was a French sculptor and painter. Born in Valenciennes, Nord, son of a mason, his early studies were under François Rude. Carpeaux entered the Ecole des Beaux-Arts in 1844 and won the Prix de Rome in 1854, and moving to Rome to find inspiration, he there studied the works of Michelangelo, Donatello and Verrocchio. Staying in Rome from 1854 to 1861, he obtained a taste for movement and spontaneity, which he joined with the great principles of baroque art. Carpeaux sought real life subjects in the streets and broke with the classical tradition. While a student in Rome, Carpeaux submitted a plaster version of Pe - heur napolitain e la coquille, the Neapolitan Fisherboy, to the French Academy. He carved the marble version several years later, showing it in the Salon exhibition of 1863. It was purchased for Napoleon III's empress, Eugenie. The statue of the young smiling boy was very popular, and Carpeaux created a number of reproductions and variations in marble and bronze. There is a copy, for instance, in the Samuel H. Kress Collection in the National Gallery of Art in Washington D.C.. Some years later, he carved the Girl with a Shell, a very similar study. In 1861 he made a bust of Princess Mathilde, and this later brought him several commissions from Napoleon III.
Joos van cleve
Flemish Northern Renaissance Painter, ca.1485-1540
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.